i bealive that life have differet levals. when you enter a new one, you take a risk. a risk that maders, maybe in everything. and, if you are brave enough you can change it. that's what everybody call: moving on. that can be as tuff as getting a new color on you hair, move to a different city or get a new stile. but you do it, beacuse that's what you want. and you don't care if people bugg you or pick on you, cause you know that's THAT is accally what you want.
you don't get it, do you?

jag hatar att kalla mig själv periodare. en som är på ett visst sett en period, sen plötslig ändrar sig och är på ett annat vis. det finns liksom inge värre än när man vet hur folk fungerar, de kanske går förbi en i skolan och de enda man tänker då (med en negativ inställning) är: den är en periodare. kanske handlar de om killar, vänner u name it.

det jag nu nästan har insett är nog att man mår bra av att perioda lite. inte för att man lämnar den man va eller de man va med förr bakom sig, utan mer för att man inte ska tröttna OCH bli fast.
jag kan ärligt rabbla upp säkert fem starka perioder i mitt liv där jag betedde mig olika och nästan va som en annan männsika. men jag trivdes då. och de är minnen man aldrig kommer att glömma:

1. när jag började umgås med matilda. det vart som första ögonkastet. jag tror att vi 'va' med varann privat när vi kanske hade pratat i skolan 3, 4 gånger? det föll på plats och jag älskade det. och så många minnen vi har tillsammans. jag älskar att blicka tillbaka och se alla saker vi har gjort med varann. vi är såklart vänner nu med, men umgås inte alls lika mycket. - jag var SUPERLYCKLIG då.

2. när jag var med emma jansson KONSTANT i slutet av åttan? hela sommarlovet till nian och i början av nian. vi älskade verkligen varann. och jag kan säga att jag aldrig kommer att glömma de vi gjorde, även fast vissa saker är rätt sjuka och vansinniga, så var de naturligt för oss då, för de va sånna vi var. - jag var SUPERLYCKLIG då.
3. när jag och ida satt ihop som jing och jang. vart vi än gick, höll vi varann i handen och gick tillsammans. det fanns inte för oss att släppa, det var så naturligt och ärligt. vi upptäckte saker som vi aldrig hade varit med om förr, första riktigt fyllan, första riktiga pojkvännerna, första gången, aa, u get it! jag hade aldrig varit som jag är idag om de inte var för ida. och vi är bästa vänner än idag, med lite mindre tid för varann bara, men jag tror ändå att det är bra att man får testa sin vänskap emellan åt. klarar man fallen i en vänskap tillsammas, klarar man allt. - jag var SUPERLYCKLIG då.
4. förr förra sommaren när jag var med amanda HELA sommarlovet. vi bodde nästan i turbo, det fanns ingen annanstans att åka om dagarna för oss, och nu kan vi köra dit med stängda ögon för vi kan vägarna så bra. tror nästan att jag törs säga att de är vårat ställe. (även om jag låter lam). å vad vi skrattade. ibland kommer jag knappt ihåg majoriteten av de vi pratade om på en dag för att nästan allt övergick i skratt, det bara blev så. - jag var SUPERLYCKLIG då.
5. och i somras, som nästan e som nu. rebecka och jag fick riktigt upp våran kontakt igen, efter många om och men och det har verkligen hållit. vi gör nästan allt tillsammans och det ligger liksom i min natur att hon alltid kommer att finnas där nu. för vi har kännt varann sen barnsben, vi har klarat oss igenom bråk och nu står vi här. redo att bli utbildade tillsammans, de är nästan så att man inte kan tro de. - jag är SUPERLYCKLIG nu.
nu tror jag att ni förstår.
& ni ska veta att jag är gladast i hela världen för att jag har fått varit med om allt jag har. även de dåliga sakerna. man lär sig något nytt varje gång vet ni och jag älskar att jag iallafall just nu kan se det så!
hoppas också att ni missförstår mig rätt, jag älskar dem allihopa & kunde jag, lovar jag att jag skulle ge upp allt för att få vara med om alla perioder iallafall en gång till i mitt liv, upplevelsen är oslagbar, mötet är oslagbart men också slutet är oslagbart. allt tar ju slut för en orsak, right?

pussssen