hemma nu. långshyttan va väl sådär, skatt vart de väl iaf. sög dom på hockey gjorde dom ååh. but, love them anyway! tror de stod 12-1 när vi lämna hallen, så grattis hedemora till vinsten iaf (:
har fått känslor och tankar över hur de va förr. både hur de va för flera år sedan, och hur de var för bara några veckor sen. allt är förvirrande. de kommer upp nya saker hela tiden, som man egentligen skulle klara sig mycket bättre utan, och de finns alltid folk ivägen, som vill första och göra allt till skit. men hur satan ska man veta? hur vet man när man kan lita på en person? hur vet man om just den personen är bra, jag menar den kan va kul, roliga att vara med, men är de säkert att de är en som man kan lita på?
jag brukar ta magkänslan. vill jag berätta något, och jag gör de, pratar jag tills jag kippar efter andan, sen känns de bra. då vet jag ju att jag valde rätt. men tvekar jag de minsta, blir avbruten, att jag känner att inte personen alls vill lyssna egentligen så struntar jag i de. de brukar alltid bli bra, alltid lösa sig. men vad händer om de helt plötligt inte gör de längre?
jag tror jag vet hur jag står just nu. hur jag har de med allt. de känns ganska okej, men de finns liksom saker som man vill ska vara perfekt. de är då som jag vill spola tillbaka tiden, bara någon vecka, så att jag kan få chansen att göra annorlunda.
jag älskar när folk berättar saker för mig. de får mig att känna mig speciellt utvald på något sätt. visst, jag har gjort fel, många gånger. men de är när jag får skiten tillbaka, som jag verkligen känner hur ont de gör, och att jag inte alls kan förstå hur människor, som man trodde man kunde säga allt till, helt plötligt sviker.
men när allt kommer omkring vet jag hur jag vill ha det, och jag kommer inte tveka en sekund på att försöka få de så igen. de är liksom jag mot världen, och de bara ee så!
när jag umgås med någon som jag verkligen älskar, så vet jag det. och de är då jag mår bra.
but i can steel feel that something is missing.
nu ska jag bara varaa, lägga mig i sängen, kika på vänner och drömma mig bort.
då är jag bekväm i mig själv!
pusss
tisdag, oktober 27, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du anar inte hur rädd jag är för att mista dig på samma vis som jag mister alla andra :(
SvaraRaderahoppas jag aldrig behöver göra det, för då går jag fan sönder inutiiiii alltså.
ÄLSKAR DIG MIRANDA, GLÖM INTE DET!! (L)